Hannibal

Solbo’s Falken Hannibal var familjens första hund. Han skulle heta något på F men jag hade redan bestämt mig för Hannibal så det fick bli Falken Hannibal efter Falkenberg där han var född. Jag var 10 år när vi fick hem honom och han blev snabbt min bästa kompis! Han var vekligen en bussig hund som ställde upp på allt tokigt jag hittade på, som att bygga och hoppa avancerade hinderbanor och klättra runt på hemmabyggda fort.

Hannibal blev dessvärre bara något år gammal. Vi var ute på promenad när jag tappade kopplet och innan jag hade hunnit få tag på honom igen så fick han syn på några hästar i en hage. Han sprang in och började jaga dem. Jag såg aldrig när hästen sparkade honom, utan bara att han sprang ut från hagen. Vi började gå hemåt igen men kom bara några tiotals meter innan han sjönk ihop. Någon hämtade min mamma och tillsammans med min bror åkte vi in till Lunds Djursjukhus. När vi kom fram var Hannibals tunga helt vit. Hans aorta hade gått sönder och han hade förlorat så mycket blod att det fanns inget veterinären kunde göra.

Hannibal ligger begravd vid Odarslövs mölla under ett stort träd. Vila i frid Hansibansi. Vi ses kanske igen.

Annonser

En kommentar till Hannibal

  1. knud ström nielsen skriver:

    Jeg har fortfarende den lille digt du skrev när hansibanzi begravedes under asken på Odarslöv mölla – och även nogra foton av dig och Pella när ni står vid graven. Han var en livlig och vacker hund.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s